Att ta för sig här i livet
Var hälsade i novemberrusket mina högt ärade undersåtar!
I rådande mörkertider så vill det ju till att man får unna sig något gott ibland. Som ni nog förstått av att ha sett bilder på mig så är det väldigt sällan som jag unnar mig något, därav min utmärglade uppenbarelse.
I helgen kände jag dock att det var hög tid att jag fick något mumsigt, så när jag upptäckte att matte hade smarrig OBBERJINN på sin tallrik så intog jag en taktiskt fördelaktig position och inväntade rätt tillfälle.
KA-KA KA-KA, sa jag med min bästa papegojröst, samtidigt som jag tog sikte på mitt byte...
...och med snabbheten hos en trimmad kobra lyckades jag snappa åt mig mitt byte...
...varpå jag försvann in i skuggorna som en (ka)ninja.
Det är inte alltid så lätt att lyckas få tag i någon liten matbit, men i det här fallet var det helt klart värt det, om så bara för att få se mattes min på bilden.
Ninjakramar,
Polly