Att ta för sig här i livet

Var hälsade i novemberrusket mina högt ärade undersåtar!

I rådande mörkertider så vill det ju till att man får unna sig något gott ibland. Som ni nog förstått av att ha sett bilder på mig så är det väldigt sällan som jag unnar mig något, därav min utmärglade uppenbarelse.

 

I helgen kände jag dock att det var hög tid att jag fick något mumsigt, så när jag upptäckte att matte hade smarrig OBBERJINN på sin tallrik så intog jag en taktiskt fördelaktig position och inväntade rätt tillfälle.

 

 

KA-KA KA-KA, sa jag med min bästa papegojröst, samtidigt som jag tog sikte på mitt byte...

 

...och med snabbheten hos en trimmad kobra lyckades jag snappa åt mig mitt byte...

...varpå jag försvann in i skuggorna som en (ka)ninja.

 

Det är inte alltid så lätt att lyckas få tag i någon liten matbit, men i det här fallet var det helt klart värt det, om så bara för att få se mattes min på bilden.

 

Ninjakramar,

 

Polly

 

 

 

Oj då så eländigt du har det. "mormor" blev rent förskräckt.
Men jag blir lite konfunderad över att du skulle vara så utmärglad så att det skulle vara så kritiskt.
Men att man lägger sig i bakhåll för att få en liten (stor) munsbit av något smarigt det verkar vara typiskt för vissa kaniner, som du t.ex.
Att matte se rent av chockad ut säger ju en hel del om hur du snabbt lyckades snappa åt dig och försvinna bakåt innan någon reagerade.
Mumsigt var det säkert.